Jag har haft problem med min gamla dator väldigt länge. Inte så konstigt med tanke på att min gamla dator är 11 år gammal. I människoår borde det bli ungerfär 111år om jag inte har fel. Datorn har fungerat väldigt bra och faktiskt fortfarande fungerar helt hyfsat men på senare tiden har jag upptäckt lite åderförkalkning och andra vanliga ålderdomstecken. För att inte förglömma hur långsam den har blivit. SÅ efter mycket om och men bestämde jag mig för att köpa mig en liten mininotebook tills jag kommer hem och kan köpa mig min vackra macbook.

Jag släpade min stackars pojkvän 20 kvarter förra lördagen till en butik som hade extra billiga och fina små rackare och vi stod där och oade och petade och funderade och frågade frågor till den stackars mannen i butiken. Sen släpade jag min pojkvän hem för att tänka på saken...10 minuter senare hade jag bestämt mig. Här ska köpas en dator! Så för att inte vara för jobbig så frågade jag snällt min kille om han vilje följa med mig nästa dag igen till butiken för att köpa den. Han suckade lite och sa ja efter att ha fått ur sig att han inte alls fattade varför jag inte köpt den på studs.

10 minuter senare stänger han av sig sin dator och säger: Du kommer få betala dyrt för det här. Så reser han på sig, tar på sig ytterkläderna och säger: Kommer du eller? Glad som lärka slänger jag på mig kläderna och studsar iväg för att få köpa mig min lilla dator.

När vi väl kommer till butiken så får vi vänta vääääldigt länge på mannen som hjälpte oss tidigare och under tiden så tar jag och tittar lite i ett magasin som ligger där och skräpar. Otåliga som båda jag och min kille är så är så pillar vi på allt som finns i butiken och jag rullar ihop magasinet och börjar slå lite på saker medan vi väntar på mannen. Efter en stund så märker jag att människor börjar stirra lite på mig och som den trevliga människa jag är ibland så fräser jag till min kille: Fan vad folk stirrar. Har de aldrig sett en blond person förut eller? Sen står jag där och fnyser föraktande medan min kille börjar titta sig omkring för att se om människor stirrar. Sen tittar han tillbaka på mig med en konstig blick och säger: Men...vad har du i pannan? Du är ju helt blå? Jag vänder ansiktet mot honom och ser att han viker sig dubbelt och börjar fnittra helt hysteriskt mellan datorer och diskmaskiner inne i butiken. Jag börjar själv fnittra lite lätt och tänker att nu har han nog fått fnatt!

Men mellan fnittren så stakar han ur sig: Hihihihihihi.....du...hihihi....är...hihihi....helt....hihihihi....blå....
hihihii....i....hihihihi.....hela.....hihihii....ansiktet........hihihihihih

Så där står jag, helt blå i hela ansiktet efter tidningssvärta från magasinet som jag rullat ihop i handen.

Jag fick faktiskt rabatt på datorn men jag antar att jag nog också är den första person som köpt en dator i den butiken med hela ansiktet blått som ett blåbär.