Ja, inte här i Argentina i allafall!

Jag har i veckor nu letat efter en coctailklänning till ett bröllop i oktober, vilket jag har upptäckt inte är så lätt i det här landet. För det första så är det mesta väldigt fult. De har inte så bra smak gällande kläder i det här landet och speciellt inte när det gäller coctailklänningar men det är inte det som är det största problemet...det är den här djävulskt otrevliga attityden inne i butiken. Den där: Åh nej, inte en till jävla kund som ska störa min dag: attityden som de flesta har. De flesta har utvecklat olika strategier för vad de ska göra med sina kunder när de kommer in och stör vilket kan vara ganska kreativt ibland. Den vanliga ste strategin är förföljar strategin, då de förföljer kunderna runt i butiken och helst så nära att de flåsar en i nacken. Häromdan gick jag in i en butik som var liten som en garderob och kvinnan där inne flåsade mig i nacken under hela tiden jag var där. Jag kan ju förstå om de i vissa butiken är oroliga för stöld men inte fan kan väl någon försöka snatta något i en butik som är pytteliten? Efter en stund så vände jag mig om och frågade om jag kunde hjälpa henne med något. Hon stirrade tillbaka på mig och sa: Nä men jag kanske kan hjälpa dig? Till vilket jag svarade: Nej tack! Sen fortsatte jag leta coctailklänning och trodde att hon skulle ta lite avstånd till mig men...tji fick jag. När jag efter en stund till letat lite bland klänningarna, vände jag mig om igen för att återigen fråga: Är du säker på att jag inte kan hjälpa dig med något? jag menar, du står ju så nära mig! Till vilket jag fick ett surt svar: Jag måste faktiskt göra det för att se till så att du inte stjäl något!

How rude!!!

Samma dag klev jag in i en butik som hade jättefina klänningar och jag blev alldeles lycklig för jag var säker på att jag kommit rätt och skulle hitta något fint. Dock väldigt snart så upptäckte jag att i den här butiken gällde total otrevlighetsstrategi och nämligen den värsta av de alla. Den västa av de alla är när man tror att allting är bra med butiken, vilket innebär ett trevligt hej, ingen förföljning eller inga flåsningar i nacken. Problemen börjar nör man vill prova något. Då börjar butiksbiträdet påpeka vad det är för fel på ens kropp. Nä den här klännningen kan du inte prova för du har för stor rumpa. Eller: Nä den här kan du heller inte prova för ditt huvud kommer se för stort ut. Eller: Nä usch, du är alldeles för lång för att kunna prova den här.

Jag förstår inte det där? Vill de inte sälja något? Eller är det bara så att de gillar att vara otrevliga? I allafall den butiken som jag klev in i så sa mannen: Här i Argentina är alla kvinnor små och spinkiga (vilket för mig innebär 155 cm kort med matproblem), det är ett under om du kommer hitta någon klänning alls. Du är för lång och nordeuropeisk och din rumpa är för stor här!

Till denna man vill jag nu bara säga en sak:

Ja, jag vet att jag inte har skrivit på evigheter men jag har ju blivit sambo och börjat på en ny masterkurs så jag har faktiskt haft mina själ. Sambo livet går däremot inte så där jättebra. Vi bråkar varje dag och häromdan så bet han mig! Imorses så blåste han upp sig höll på att attakera mig men som tur var så var jag snabb nog och att försvinna in i sovrummet innan jag han bli skadad. Jag tycker att det är lite jobbigt det där men jag antar att jag får leva med det och jag vill bo ihop med honom. Någon sa till mig att han beter sig så för att han i den här perioden är lite sexuellt frustrerad men vad fan: det är väl inte mitt fel eller? Om jag vetat att han hade sånna här humörsvängningar så hade jag nog övervägt samboskapet men vad gör man inte för kärleken?

Här är han förresten: min nya sambo!






ps. Samboskapet med Herr Fluff går däremot alldeles fantastiskt fin fint!