Att resa i Argentina kan vara ibland en skräckupplevelse för man vet aldrig vad som väntar en på andra sidan när man kommer fram. Man kan ha trott att man har bokat in sig på värsta fina fyrstjärniga hotellet enligt hemsidan men man kommer fram till ett ruckel som knappt har dörr. Det har hänt mig förut och det hände oss nu igen. Herr Fluff har blivit skickat genom jobbet i två veckor till en liten liten pyttestad som heter Corrientes och som ligger i delstaten Corrientes. Lite förvirrande ja! I och med att jag kan jobba/plugga i vilken plats i världen som helst så följde jag så klart med och vi letade upp värsta fina hotellet på nätet som vi bokade in oss på. Nu sitter vi här i dammet och skiten och undrar vart det fina fyrstjärniga hotellet tog vägen? Rummet är skitigt och poolen är skitig och människorna är otrevliga osv osv. Vi är inte så ledsna dock för vi har varit med om värre plus att vi har WiFi på rummet. Inte fy skam ändå. Plus att i och med att vi vet om att websidor i vanliga fall luras så blev vi inte förvånade.

Förvånad däremot blev jag på fordonet som förde mig hit. Herr Fluff flög en dag innan mig i och med att hans jobb betalar resan men jag fick ta den billigaste vägen, nämligen 12 timmars bussvägen. Nu är det inte så farligt som det låter för långfärdsbussarna här är grymma. Argentinarna vet fan i mig hur man ska resa bekvämt.  Man får oftast en maträtt och kanske en whisky och en film att titta på när man ligger under sin lilla filt som man har blivit tilldelad och på sin obekväma men användbara lilla kudde i en inte långt ifrån liggställning. Man har det med andra ord ganska så bra. Det var dock Herr Fluff som bokade bussen den här gången och han bokade Cama VIP vilket betyder lite extra lyx. Hemsidan visade snygga tjejer i kjol som serverade champagne framför de individuella plasmasärmarna som fanns vid varje säte. Självklart tog vi hemsidan med en nypa salt i och med att vi vet hur de som oftast ljuger men jag hoppades ändå lite på champagnen.

Så igår kväll hoppade jag på bussen och kliver in i...

....

...HIMELEN!

För där stod hon den vackra tjejen, beredd på att servera mig champagne framför plasmskärmen i busstolen som blev till en riktig säng med två filtar och två kuddar och gardiner som kunde dras för emellan varje säte och maten och vinet flödade under hela resan.

Och här sitter jag nu på det skitiga hotellet och känner mig utvilad och lycklig över att jag faktiskt ska få åka tillbaka i hela 12 timmar med samma buss och samma vackra tjej om två veckor. Buss kanske alltid kommer vara buss...men jädrar vilken skillnad det kan vara.